Draken som vaktade en tom skattkista.
Draken höll vakt över en stor kista i sin grotta. Kistan hade tillhört hans farmor. Locket var tungt, järnbanden breda och låset format som ett löv.
Varje kväll räknade han gångjärnen och kontrollerade hörnen.
Sedan lade han sig tvärs över ingången.
Vad som fanns i kistan visste han inte. Farmor hade alltid kallat den skattkistan, och en sådan behövde förstås vaktas.
En höstdag skulle draken flytta den bort från ett dropp i taket.
Han tog i med båda framtassarna.
Kistan gled så lätt att han föll baklänges.
”Oj.”
Han satt på svansen och stirrade. En kista full med guld borde väl inte flytta sig som en tom vedlåda?
Nyckeln hängde på en krok. Draken hade putsat den många gånger men aldrig använt den.
Nu satte han den i låset.
Locket gick upp med ett långt knarr.
Kistan var tom.
Draken tittade under locket och lyfte på bottenbrädan som satt lite löst. Där fanns inte heller något guld.
”Borta”, sa han.
Han sprang ut och letade efter spår. På marken fanns hans egna stora tassavtryck, några fågelspår och en rad märken efter en igelkott.
Ingen av dem såg ut att ha släpat iväg en hel skatt.
Draken gick tillbaka. När han drog med klon längs kistans kant fastnade något tunt i spetsen.
En vikt papperslapp hade kilats ner i springan vid gångjärnet.
På lappen fanns farmors handstil.
PÄRON VID MUREN. HASSEL NEDANFÖR BACKEN. ÄPPLEN MOT SOLEN.
Under orden hade hon ritat en liten karta. Grottan var en svart halvcirkel. En krokig linje ledde till en mur som draken kände igen.
Han hade gått förbi den hundratals gånger.
Längst ner stod en mening till.
FRÖNA ÄR I JORDEN NU. GE DEM TID.
Draken såg ner i den tomma kistan igen.
Sedan tog han lappen och gick till muren.
Där växte ett gammalt päronträd. Ett gult päron låg i gräset. Draken lyfte det och tog en liten tugga.
Saften rann mellan två klor.
Nedanför backen stod hasselbuskar. Mot den soliga sluttningen växte äppelträd, krokiga och tunga av frukt.
De hade funnits där så länge draken kunde minnas. Han hade aldrig tänkt att någon hade börjat med små frön.
En ekorre satt på muren med en nöt mellan tassarna.
”Är det du som vaktar grottan?” frågade den.
Draken nickade.
”Du har missat många päron.”
Det hade han faktiskt.
Han stannade i trädgården tills skuggorna blev långa. Han bar undan en fallen gren från stigen och samlade frukt i sin halsduk.
Några nötter och äppelkärnor lade han åt sidan. Dem ville han prova att så när tiden var rätt.
Hemma bredde han ut kärnorna för att torka. Senare lade han dem i små papperspåsar tillsammans med nötterna. På påsarna skrev han var han hade hittat dem.
Påsarna fick ligga i kistan, med farmors karta överst.
Nu skramlade det nästan inte alls när han flyttade den.
Draken lade sig vid ingången. Genom öppningen kunde han se päronträdets krona mot kvällshimlen.
Nästa dag skulle han gå dit igen.
Nyckeln fick hänga kvar på kroken. Locket behövde inte låsas i natt.